DAS NÄCHSTE BESTE
© Tolkning och kommentarer Erich Schwandt
DET NÄST BÄSTA
<1>
– – – öppna är himlens fönster
Och frisläppt nattens mara,
Den himlastormande, som har snärjt vårt land
10 Med stora ord, hämningslösa, och
Har ältat skräpet
Till denna stund.
Men komma skall det som jag vill,
När
Fiendens gud – – – (15)
< 2 > Mycket beror på den goda stunden.
Som stararna därför
Med glädjeskrin,
När i olivlunden, när i Gascogne,
20 Orter där många trädgårdar är, och spring-
Brunnar i det älskvärda okända
Med träd vid gräsövervuxna vägar
Ovetande i öknen
Solen bränner,
Och jordens hjärta öppnar
Sig där runt
Om kullen med ekar
Floderna
Från det glödande landet – – – och där
30 Under danser på söndagarna (15)
< 3 > Det finns gästvänliga trösklar,
Vid blomsterbekransade gator som ligger tysta.
De känner nämligen hembygden
När rakt ur den grågula stenen
Vattnen kvillrar som silver
Och helig grönska spirar fram
På våtängen vid Charente-ån,
När mars har kommit,
Och låter klokheten råda
40 men när
Luften banar sig väg,
Och dådlusten väcks i
Deras ögon av den skarpa nordosten, flyger de upp, (15)
< 4 > Och när hörn efter hörn
De upptäcker förtrognare bilder
För de håller sig alltid precis till det närmaste,
Ser de de heliga skogarna och den lågande bördigheten
50 Doftande i sin blom och avlägset diktningens moln och insuper
Sångernas anda. Mänskligt är
Detta medvetande. Men sådant får också
De himmelska bära, och på morgonen betraktar de
Timmarna och på kvällen fåglarna. Också de himmelska
Tillkommer sådant alltså. Välan nu. Förr, under hemlighetens
Tider, hade jag sagt som om naturen,
De kommer i Tyskland. Men nu, då jorden
Är liksom havet och länderna likt män som inte
Kan gå förbi varandra utan att gräla sinsemellan
60 Och på varandra, då säger jag: Borgen är, där – – (15)
< 5 > Fint utmejslat i aftonljuset
Från och med Wien,
En stad,
Med dess eviga överslätningar,
Tar bergen en sväng
Från höglandet, där skogarna står på fäbodängar
Vid Theresienstraß. Och herdar på
Den bayerska slätten. De nämnda bergen
Går långt och sträcker sig bakom Amberg och de
60 Frankiska utlöparna. De är berömda. Det var inte för intet
Som ett av de unga bergen
Böjde alperna
Åt sidan och
Rättade bergskedjan
I riktning hemöver. (15)
< 6 > Ödemark är nämligen alperna för honom
Och bergskedjan, som delar dalarna och går över jorden.
I hela sin längd. Men där
över den lycksaliga vrån susar
70 Jublande träd. Det som är stadgat är bra. Men en sak
Oroar oss. Anhanget som nästan tar
Den helige ande ifrån oss. Där solen
och månen ensamt härskar kan också barbarer leva.
Men G ud håller i oss när en kommer som vill
Omvända mitt fosterland.
Det finns i Tyskland många
Vistelseorter för vänliga andar som
Hör samman, och om de anständiga
Blir varsamt förenade till likhet inför lagen
80 Skiljs de också av samma likhet. (15)
< 7 > Men gå då åstad. Nästan, i sin orenhet,
Hade jordens inälvor
Trätt fram. Hästarnas kött
Var ande.
Vid Ilion också
Örnarnas ljus. Men i mitten
Sångernas himmel. Jämsides de
Vredgade andarnas strand,
Avgörandets nämligen, som alla tre
90 Är våra.
Men om dagsverket förblir
Jordens glömska,
Skänker sanningen därom åt de levande
Med välbehag dock
Den evige fadern. (15)
DAS NÄCHSTE BESTE – DET NÄST BÄSTA
Kommentarer och ordförklaringar
Kommentarer:
Das Nächste Beste anses tillsammans med Heimath och Colomb bilda en svit kring dikten Germanien. Tillkomsten dateras från 1802 och framåt.
Manuskriptet finns på sidorna 73 – 76 i Homburger Folioheft. Dikten har länge varit fragmentariskt återgiven, från Hellingrath (1913-1923) till Friedrich Beißner (Stuttgarter Ausgabe StA, 1943-1985).
1975-76 fick stroferna 8 – 11 den provisoriska överskriften Vom Abgrund nemlich… Så återger också Michael Hamburgers engelska översättning (Friedrich Hölderlin. Poems & Fragments. Anvil. 2u 1980) dem i skilda fragment (Das Nächste Beste sid. 584-588, Vom Abgrund nämlich … s. 604-606)
Dietrich Uffhausen var dock den förste att hävda – i Bevestigter Gesang (HBG 1988) – den triadiska uppbyggnaden i femton strofer som denna översättning följer, dock med bibehållande av den gängse överskriften Vom Abgrund nemlich … på stroferna 8 – 11
Översättningen avslutas sedan med de fragmentariska stroferna 12 – 15 (Die Purpurwolke …, Jo Bacche … och Da steht schlank ….)
Ordförklaringar:
Titeln: Das Nächste Beste är Hölderlins egen. Översättningen ”Det näst bästa” kunde innebära att välja bort det bästa. Jag låter dock tvetydigheten stå öppen. Michael Hamburger använder i sin tolkning Whatever is nearest.
Strof 1 Knackljudet i ”offen” är en heroisk början. ”Öppna är himlens fönster” betyder att vi kan se in i himlen. Det himlastormande vänder sig nedåt,en dualism mellan naiv förtröstan och intellektuellt uppror.
”unser Land” – Hölderlin hör hemma i Schwaben medan den större helheten, det småskaliga tyska riket, håller på att gå sönder. En tredelning hotar i Preußen, Österrike och Rhenförbundet.
Den tyske Michel – ”thatenarm und gedankenvoll” – (oföretagsam och full av tankar) står under tryck. Preußen har lärt sig marschera av svenskarna, Österrike av den expanderande franska republiken och Rhenförbundet strävar efter allt större regioner. Hölderlin, anklagad som ”jacobin”, drömde egentligen i sällskap med Sinclair om en schwabisk republik (efter helvetisk modell). Deras motståndare var hertigen av Württemberg som med stöd av den franska ockupationsmakten avancerade först till kurfurste som avskaffade lantdagen, och sedan till kung.
mit Sprachen viel, unbändigen – enligt manuskriptet valde Hölderlin också mellan unbündigen – ”ohållbara” , unendlichen – ”oändliga”, unfriedlichen – ”ofridsamma, aggressiva” och undichtrischen – ”opoetiska”
Strof 2 im Olivenland –-oh, for a beaker full of the warm south – en webbkommentar efter Keats´ Ode to a nightingale.
Des Sonntags unter Tänzen – under vistelsen i Bordeaux 1802 arbetade Hölderlin som informator med sina elever i det eleganta Maison Meyer som låg granne med Grand-Théatre de Bordeaux vid Allées de Tourny. Byggnaden är utformad som ett grekiskt tempel med tolv antika skulpturer. Det är tillägnat Apollon som blickar ner från den stora takmålningen omgiven av dansande och flygande musor.
Strof 3 An blüthenbekränzten Straßen – som i Bordeaux där blomstergirlanger ofta smyckade finare hus.
Aus falbem Stein – falb som betyder ”grågul, blek, färglös” skildras mera poetiskt i Erika Schellenberger-Diederichs föredrag om Hölderlins tid i Bordeaux: ”Es hat den Anschein, als leuchte der Sandstein [im Foyer des Theaters] aus sich selbst und zwar in der Farbskala von apricot-beige-sand-bronze”.
Charente mynnar ut i Biscayabukten norr om Garonne
Der Nordost – vindar och väderstrecken spelar en stor roll i Hölderlins poetologi där Frankfurt – som han säger i strof nr 9 – ”ist der Nabel dieser Erde” . Mot Bordeaux, som ligger 100 mil därifrån, bildas den ena skänkeln, den andra går till sydost där Asien och det antika Grekland ligger. Nordostvinden (som blåser från Frankfurt) är också bärande i dikten Andenken.
Strof 4 Apoll envers terre – Apollon ser från himlen ner på jorden. (jag bortser från Uffhausens läsning ”en>grole envers terre” (i HBG, s. 145).
Die Vögel – kan tolkas:
a) som en positiv omskrivning av Jeremias´ klagan (8:7): Till och med hägern under himmelen / känner ju sin bestämda tid, och turturduvan, svalan och tranan / taga i akt tiden för sin återkomst; mitt folk däremot / känner ej Herrens rätter.
som en hyllning till medvetenheten (då de flyger mot vinden)
till dem som inte är opportunister.
som naiva bilder för en heroisk strävan mot en apokalyps.
weil, wie die See die Erd ist – eftersom jorden är [lika upprörd och
stormig] som havet
Erkenntniß – kunskap, insikt, medvetenhet. Relaterar framåt på In Zeiten des Geheimnisses – den yttersta hemligheten
Strof 5 en poetisk skildring av alpernas geografi:
Theresienstraß’ syftar på gatan i Innsbruck med detta namn som bjuder på en grandios utsikt på alperna
Amberg ligger i Bayern, 6 mil öster om Nürnberg, med omfattande järnmalmsbrytning under medeltiden.
Die Fränkischen Hügel = Fränkische Schweiz. Franken var ett av de fem stamhertigdömen i det medeltida Tyskland. Det försvann som politiskt begrepp 1803 då det tyska riket avvecklades men finns kvar i två länsbeteckningar i norra Bayern.
Strof 6 seligem Winkel – den lycksaliga vrån ett eko från Horaz Od II 6:14
ille terrarum mihi praeter omnis angulus ridet denne vinkel, denna vrå av jorden ler mot mig mer än allt annat (C-G Ekerwald)
wo allein herrschet Sonne und Mond kan möjligtvis förknippas med Jesaias 24:23: Då skall månen blygas och solen skämmas … men är också varning för barbariska alternativ
ein gleiches Gesez – faran för sektbildning i de olika tyska staterna som uppstod nu, diskuterades bland annat av Schleiermacher
Strof 7 Gehn mags nun. Uppmaningen anspelar på Daniel 12:13 där ängeln löser honom från hans uppenbarelser med orden: Du aber, Daniel, gehe hin, bis das Ende komme, und ruhe (Men gå då åstad mot ändens tid ; sedan du vilat …).
Das Eingeweid der Erde – jordens inälvor = alperna
Der Rosse Leib…/ das Licht der Adler…/ der Himmel der Gesänge
beskriver de tre tillstånden som zornige Geister – andar (Uffh. HBG s. 141) resp. zornige Greise – gubbar, dvs äldste (Beißner StA, Sattler FHA 7, s. 350) skall avgöra.
Der Rosse Leib … syftar på apokalypsen. Jämför Joh. uppenbarelser 19:17-18, Jesajas 31:3. Hos Sattler nämns även Swedenborg De equo albo in apocalypsi (1758)
Das Licht der Adler … syftar på Iliaden. Utanför Troja förebådades lycka eller olycka i slaget av om örnen kom flygande från höger eller vänster. Hektor förkastade tecknet som slumpartat därför att det förde in olyckan i tankarna. Olycksbådande tecken hände också på närmare håll 1793/4 då såväl den franske kungen som Danton avrättades. Hölderlin talade om den ”heliga Nemesis” som skall hämnas deras död.
Der Himmel der Gesänge (jmf. strof 4) är en bild av hemkomsten diktningens och poesins hemland och odelat positiv.
Satsbyggnaden är komprimerad – 9 nominalfraser (substantivgrupper) i nominativ och 7 genitivattribut. Efter ”Eingeweide” förekommer först på rad 14 ett ackusativobjekt ”Wahrheit” – sanningen och ett dativobjekt ”den Athmenden” – åt dem som andas – som en skänk från ovan.
Tidigare översättningar:
Johannes Edfelt: (här efter Följeslagare: Dikttolkningar från sex decennier av Johannes Edfelt. Bonniers 1989) med följande fragment:
Det näst bästa = sju versrader av första strofen,
Mycket gör den goda stunden = stroferna 2 och 3
VOM ABGRUND NEMLICH …
(= Das Nächste Beste, strof 8 – 11)
FRÅN AVGRUNDEN NÄMLIGEN …
Det individuellas aprioriska företräde |
||||
< 8 >
100
110 |
|
Från avgrunden nämligen har Vi börjat och gått Som lejonet, Som spejar I den glödande Öknen. Ty sinnligare är människor Ljusdruckna och djuranden vilar Tillsammans med dem. Men snart, likt en hund, strövar Min stämma i hettan på trädgårdsgångarna Där det bor människor I Frankrike Skaparen |
(15) |
|
< 9 > |
Frankfurt emellertid, för att tala om dess gestalt, som Är ett avtryck av naturen, Nämligen människans, är dock naveln På denna jord, denna tid är också Tid, och av tysk glans. Men under tiden – – – – – – |
(15) |
||
< 10 >
130
140 |
Men en vildvuxen kulle reser sig över sluttningen I mina trädgårdar: Körsbärsträd. Skarp andedräkt blåser Kring hålen i klippan. Och där är jag Allt på en gång. Men underbart Över källflöden böjer sig också spensligt Ett valnötsträd och bär som koraller Hänger på busken över rören av trä, Ur vilka
En befäst sång som En ny bildning från staden
Ursprungligt av korn, men nu, det måste tillstås, av blommor |
(15) |
||
< 11 >
150 |
Ända till smärtgränsen stiger i näsan En doft av citroner upp och Av olja, från Provence, – – – och denna Naturlighet och Tacksamhet är det Gascognetrakten som har gett mig. Men det som har tämjt mig, och fortfarande syns, och närt mig Är min lust till värjor och på söndagen rostat kött Bordet och blåa druvor, Blåa – – – och läser mig o, Ni Tysklands blommor, o, mitt hjärta blir Sveklös kristall där ljuset prövar sig när sol över Tyskland – – – |
|
(15) |
VOM ABGRUND NEMLICH …
– FRÅN AVGRUNDEN NÄMLIGEN …
Kommentarer och ordförklaringar
Kommentarer:
Vom Abgrund nemlich …har fram till 1975 betraktats som ett fristående diktfragment. Hos Sattler (FHA 7:350) står det i samma ordningsföljd som i manuskripet. Dietrich Uffhausen (HBG 1989) var dock den förste som hävdade den triadiska versstrukturen på 15 strofer av hela dikten som denna översättning följer.
Temat är bildningsgången från natur till kultur och konst. Svårigheten att rätt uttyda ”den fasta bokstaven” i handskriften gör att rader och fraser ibland kan förefalla hypotetiskt omkastade.
Jag följer i dessa fall Sattlers fasimil-reproduktioner av manuskriptet (FHA 7) och min egen språkkänsla.
Ordförklaringar:
”Werber! keine Polaken sind wir” – ett politiskt uttalande utanför dikttexten som skall ses i samband med det politiska läget i Europa: den franska frammarschen, Polens upplösning 1795 och den pågående omorganisationen av det tyska riket . ”Wir” = die Deutschen.
Die apriorität des Individuellen über das Ganze som Dietrich Uffhausen kallar en ”maieutisk” randanmärkning till dikten, är i själva verket ”ein Selbst-Zitat” (ett självcitat) från slutavsnittet i Hölderlins Homburg-uppsats ”Das untergehende Vaterland.”och hänger ihop med det föregående, som en övergripande poetisk avsiktsförklarig.
Problemställningen leder via Kant och Nietzsche till Foucault och Jostein Gaarder. Hölderlin tar inte ställning annat än till balansen mellan de två motpolerna.
Strof 9 Frankfurt – der Nabel dieser Erde – Goethes och Diotimas stad
Strof 10 Ein Nussbaum – är enligt Sattler möjligen en omskrivning (en ”kenning” skulle man ha sagt i fornnordiskan) för Klopstock (eg. ”piskkäpp” av valnötsgrenar)
Beeren wie Korall / – über Röhren aus Holz – kanske fläderbär eftersom man kan göra flöjter av grenarna
Neue Bildung aus der Stadt – möjligen i motsats till ”alte Bildung der Erde”
Strof 11 aus der Provence – syftar på naturligheten i Provence och Gascogne (ein Spiegel Schwabens)
die Rappierlust – ett eko av studentlivet. En bildad herre kan hantera sin florett och unna sig livets goda.
braune Trauben , braune – klingar som ”Braune Frauen, braune” som han mötte i Bordeaux (jämför dikten Andenken) men syftar förmodligen konkret på blåa druvor. Färgbeteckningarna var inte definitiva. Jämför Karlfedts ”violbrun kväll” som syftade på den violetta färgen.
Strof 11 Alperna är gudarna skiljegräns mellan norr och söder
Tonsättningar:
Wolfgang Roscher (1927 - ) ”vom Abgrund nämlich …”. Bruchstück für Sprechstimme, Oboe, Cello und Celesta (1996). Uppfördes i Aspekte
Salzburg 1999: Internationales Festival zeitgenössischer Musik, Universität Mozarteum, Salzburg.
Roscher har även tonsatt texter av Célan och Shakespeare.
DIE PURPURWOLKE …
(Das Nächste Beste, strof 12)
PURPURMOLNET …
< 12 > – – –
Purpurmolnet,
Där från alpernas vänstra och högra sida
Har församlats de saliga
Andarna, och det ljuder
170 Hedniskt. (15)
DIE PURPURWOLKE – PURPURMOLNET
Kommentarer och ordförklaringar
Kommentar
Den dröm och de bittra föraningar som här inleds är färgade av den historiska utvecklingen. Purpurmolnet är ett hoppets tecken Men redan 1797 hade Hölderlin i ett ett brev till naturvetaren Johannes Ebel tagit avsked från tanken på en omedelbar historisk vändning. Det sammanhang mellan hans poesi och hans historiefilosifi som här framträder är väsentlig för förståelsen
av slutraderna i denna dikt.
I brevet förhåller sig Tyskland, som Henning Bothe har framhållit, ”till Frankrike som Hyperion i romanen med samma namn till Alabanda, alltså som skalden till den obetänksamme gärningsmannen”. Det som krävs är
Besinnung – besinning, sans, medvetande.
Hölderlin skriver: ”Ich glaube an eine künftige Revolution der Gesinnungen und Vorstellungsarten, die alles bisherige schaamroth machen wird. Und dazu kann Deutschland vieleicht sehr viel beitragen. Je stiller ein Staat aufwächst, umso herrlicher wird er, wenn zur Reife kömmt. Deutschland ist still, bescheiden, es wird viel gedacht, viel gearbeitet, und große Bewegungen sind in den Herzen der Jugend, ohne daß sie in Phrasen übergehen wie sonstwo.”
Poesin skulle vara Tysklands bidrag till världshistorien. Det stämmer med hans och Herders syn på nationalkulturernas uppgång som bidrag till det gemensamma målet – ”människoblivandet”, alltså inkarnationen av det bästa i mänskligheten. Vilhelm Ekelund anförde i ”Grekisk bukett” (1906) ett liknande hölderlincitat:
Doch wie der Frühling wandelt der Genius
Von Land zu Land.
Att det också finns onda aningar, visar de följande verserna.
Tidigare översättningar
Johannes Edfelt: Purpurmolnet … (= strof 12) sammanfattad i 2 rader, med uteslutande av raden ”Heidnisch”. I ”Purpurmolnet”. Bonniers. 1955
JO BACCHE …
(= Das Nächste Beste, strof 13 – 14)
EVOE BACCHAE
< 13 > Evoe Bacchae så att de lär sig handens skicklighet
Tillika med detta,
Hämnad eller framåt. Hämnden går
Nämligen tillbaka. Så att inte Gud
Enär vi är råa
Måtte slå oss
med vattenmassor. Nämligen
Också gudlösa.
Vi är dock som gemena
180 Som Gud prövar som av ädel härkomst; fast det är förbjudet
Att berömma sig därav. Men hjärtat ser
Hjältar. Mig tillkommer att tala om fosterlandet. Det må
Ingen missunna mig. Så är det också
Timmermannens rätt att bygga
Korset. (15)
< 14 >
190 ett samvete
svärd
och hemlig kniv, som någon
slipat
väl medelmåttigt bra
Så att vårt fosterland
Inte krymper för oss
Till ett litet rum. Svårt är
Att älska, med fötter eller händerna också.
200 Bara luft. (15)
JO BACCHE – EVOE BACCHAE
Kommentarer och ordförklaringar
Strof 13 mit Wasserwellen Gott schlage – kan tolkas 1) som ”vattenmassor, höga vågor” = syndafloden eller 2) ”walzenförmiges Reisbündel”, alem.Reiswellen (Paul/Betz Deutsches Wörterbuch) = äggvispar av björkris, beroende på hur man uppfattar ”Enär vi är råa” på föreg rad.
Bacchus som åkallas i den första raden och timmermannen i det melankoliska slutet på strofen är både också avbildade på Grande Theatre de Bordeaux..
DENN SCHLANK STEHT …
( = Das Nächste Beste, strof 15)
TY DÄR STÅR SLANK …
< 15 > Ty där står slank med trofast rygg
Och går
I bröllopsdans med brudbuketten
Som fördärvar lederna och knäcker till likkärran
Det tyska släktet.
Inte för intet
Är människans hjärta bedrövat.
Men för att lägga bort
Det varma fjäskandet
210 Tycks något bristfälligt drabba
Vår lever.
För inte för íntet
Måste ödet
Vörda anden, men det vill säga
Solens piska och tyglar. (15)
Ordförklaringar:
Strof 15 Wanderstrauß kallas seden då bruden kastar brudbuketten över ryggen
in den Karren – i likkärran
Manuskriptet är svårläst. Tolkningen är hypotetisk. Flera versrader har också lagts in i andra sammanhang. Så återfinns t.ex. Es will uns aber geschehen, um / die warme Scheue / Abzulegen an der Leber / ein Linkisches även i en tveksam 5-strofisk version av Mnemosyne (D E Sattler)
die warme Scheue – för tankarna till beskrivningen av ”der deutsche Michel” som sedan 1541 varit symbolen för tyskarnas egen identitet.
an der Leber – levern är enligt gamla föreställningar säte för tanke och känsla.
Ein linkisches – en defekt, något klumpigt, ohyfsat, barbariskt, bristfälligt. Jämför motsvarande betydelseglidning i sinister, från lat.sinistra – vänster till olycksbådande, dyster, kuslig
Der Sonne Peitsch und Zügel – en underkastelse under humanismens och de himmelska makternas villkor