LEBENSALTER

©Tolkning och kommentarer Erich Schwandt

LIVETS SKEDEN               

 

Ni städer vid Eufrat!

Ni gränder i Palmyra!

Ni skogar av kolonner på öknens slätt,

Vad är ni?

Era kronor har,

Alltsedan ni överskred gränsen

För oss varelser som andas

Av Gudarnas rökmoln och

Förtärande eldar förstörts.

Nu sitter jag likväl under moln, där

Var och en har sin egen ro, under

Väl inrättade ekar, på

Heden där rået betar, och främmande

Långt borta och döda tycks mig

De bortgångnas själar.

LEBENSALTER – LIVETS SKEDEN

Kommentarer och ordförklaringar:

 

Kommentar:

Dikten Lebensalter är en av de tre hymniska miniatyrerna som tillsammans med sex oden ingår i diktsviten ”Nachtgesänge” som publicerades 1804.

Av dessa har Johannes Edfelt tidigare översatt Der Winkel in Haardt – ”Bergvinkeln i Haardt” och Bertil Malmberg Hälfte des Lebens – ”Hälften av livet”. Lebensalter har, såvitt jag vet, hittills varit oöversatt.

 

Ordförklaringar:

Ihr Städte des Euphrats! / Ihr Gassen von Palmyra! / Ihr Säulenwälder in der Eb´ne der Wüste  – Lägg märke till de brutna allusionerna till ruinstäderna. De korresponderar med andra, positivare dikter som Heimath:  Ihr sichergebaueten Alpen / …ihr sanftblickenden Berge / Ihr guten Städte! och leder till frågan: Vad är jag, vad har jag varit, vad ska jag bli?

Palmy´ra(grek. Pa´lmyra, arameiska Ta´dmor, arab. Tadmur), oasstad i den syriska öknen ca 230 km n.ö. om Damaskus, under de första århundradena e.Kr. en blomstrande karavanstad (NE).

Det kan finnas en konkret anknytning till Salieris opera Palmira, Regina di Persia som gavs i Frankfurt hösten 1797. Men de välbevarade ruinerna väckte också stor beundran i Europa genom det vida spridda planschverket ”The Ruins of Palmyra” (1753) av britterna Robert Wood  och John Dawkins.

Euch hat die Kronen – syntaktiskt börjar den långa satsen med dativ- och ackusativobjekt. Subjekt är Rauchdampf och Feuer. Passiviseringen gör att ordföljden kan bevaras.

Unter / Wohleingerichteten Eichen – en tillflyktsort. Träden och den barnsliga mottagligheten spelar lika stor roll hos Hölderlin som hos Vilhelm Ekelund.

”Ekträdet innebär en stor kulturprincip”, skrev denne i ”Nordiskt och klassiskt” – i synnerhet hos tyskarna  som hyllar heliga träd och fridlysta lundar.

Samtidigt hade Hölderlin 1803, misstänkt som jacobin, också funnit ett verkligt eremitage, skriver D E Sattler, en asyl i den avlägsna kvarnen i Trockenbühl som han alluderar till i dikten Der Adler – ”Örnen”: Will einer wohnen, / So sei es an Treppen, / Wo ein Häuslein hinabhängt / Am Wasser halte dich auf. / Und was du hast, ist / Athem zu holen.

”Vill någon bo / Så må det vara vid trappor, / Där en koja lutar sig / Vid vattnet håller du dig kvar. / Det som återstår är / Att hämta andan”.

Fremd [erscheinen] und gestorben [mir]– tillhör inte de gängse ordparen som svenskans ”död och begraven” eller ”gömd och glömd”. Desto vanligare är ”fremd erscheinen” som uttryck för något [exotiskt] som man står främmande inför. Jag väljer en dubbelöversättning som också Michael Hamburger gjorde med trippeluttrycket: strange, remote [and dead] .