BLÖDIGKEIT

LIGGA LÅGT

< 1 > Känner du inte till många levande?

Går din fot ej på uppriktighet, som på mattor?

Därför, min Genius! stig blott

Ohöljd in i livet, och bort all oro.

< 2 > Vad som än händer, må allt göra dig tillfreds

Var till glädje förnöjd, eller vad skulle kunna

Såra dig, Hjärta, vad

Drabba dig, dit du skall hän?

< 3 > För när människan som de Himmelska, ett ensamt vilt

Själv leder de himmelska till gästabudet

Med sångens och furstarnas

Kör, efter sin art, så var också

< 4 > Vi, folkets tungor, gärna hos levande,

Där mycket samsas i fröjd och jämlikhet,

Öppen för alla, så är ju

Vår Fader, Himmelens Gud

< 5 > Som unnar sin tänkande dag åt fattig och rik,

Som, när tiden vänder, håller oss insomnande

Upprätta i gyllene

Ledband, som barn.

< 6 > Goda är också vi och skickade för något,

När vi kommer, med konst, och från de hímmelska

Följer med oss en. Dock själva

Medför vi skickliga händer.

BLÖDIGKEIT – LIGGA LÅGT

Kommentarer och ordförklaringar

Den höga och samtidigt lågmälda tonen gör Blödigkeit till en av de mäktigaste dikterna. Vad betyder då Blödigkeit?

Adjektivet blöd[e] som i medelhögtyskan betydde ”svag, bräcklig, blyg, ängslig, försagd och obeslutsam”– jämför sv. blödig = ”vek, känslig” – hade redan på Hölderlins tid börjat glida mot sin nutida betydelse ”dum, svagsint och fånig”. Det djärva ordvalet, som fick Dietrich Uffhausen att lägga till parentesen (ängstliche Zurückhaltung) i marginalen i ”Bevestigter Gesang” (HBG 1988 s. 57) får sin förklaring i dikten.

”Blödigkeit” är en positiv uppgivenhet. Allt som sker är rätt – ingenting kan längre bekymra eller såra. Dikten kan då ses som en kvietistisk, nästan from bekännelse av nära nog muslimsk karaktär.

Att översätta titeln är inte lätt. ”Blygsamhet” (eng. timidity) går inte. Barn är ”blyga” och rodnar. Men här handlar det om att ”ligga lågt, acceptera, resignera, inte bjuda motstånd, allt som sker är det passande och riktiga, inklusive sjukdom och död”, som Carl-Göran Ekerwald påpekade i en brevkommentar. Jag väljer därför hans förslag ”Ligga lågt” som är ett lika djärvt alternativ till Hölderlins eget val.

Slutet betonar ”eftergivenhet” för konstens villkor, det är det som det hela går ut på – ett ”ja” till tillvaron, ett obetingat ja som avvisar revolt, kris, klagan och tragedi. Man borde, säger vännen CGE, undersöka Hölderlins förhållande till Madame Guyons böcker och Fénélons Télémaque som väl alla i den generationen varit förtrogna med. Jämför även Baudelaire – ”Pris och lov vare Dig o Gud som skänker oss Lidandet till vår bättring …”

Dikten ingår i diktcykeln ”Nachtgesänge” som skrevs i december 1803 och trycktes hösten 1804 i Wilmans Taschenbuch für das Jahr 1805: Der Liebe und Treue gewidmet. Den omfattar nio dikter – sex oden och tre hymniska miniatyrer (Hälfte des Lebens, Lebensalter och Der Winkel von Haardt.)

Av de sex odena är Blödigkeit det enda som följer ett asklepiadeiskt versmått, de övriga har alkaiska strofer. Versmåttet:

’ - ’ - - ’ ’ - - ’ - ’

’ - ’ - - ’ -

’ - ’ - - ’ - -

är dock svårt att slaviskt följa utan genialiska avvikelser. Jag har därför i översättningen hellre valt att i enlighet med Bertil Malmbergs utredning i ”Idealet och livet” (1951) bevara strofens enhet som en sensuell realitet.

Temat är diktarens plats i livet. För Hölderlin som levde på tröskeln till den moderna tiden var det av central betydelse. Han hade tagit upp det i många dikter. Ingenstans är dock brytningen i tidens tro och vetande så brutalt närvarande som i slutraderna till den 16-strofiga Dichterberuf:

Furchtlos bleibt aber, so er es muß, der Mann

Einsam vor Gott, es schüzet die Einfalt ihn

Und keiner Waffen brauchts und keiner

Listen, so lange, bis Gottes Fehl hilft.

Men orädd stannar mannen om han är tvungen/ Ensam med Gud, enfalden skyddar honom / Och inga vapen krävs och ingen / List till dess att Guds saknad hjälper. En märkvärdig dikt som hävdar att medvetenheten om Guds frånvaro i våra liv är förutsättningen för överlevnaden i vår civilisation.

Men de direkta förstadierna till Blödigkeit visar ett annat steg. Muth des Dichters och de två versionerna av Dichtermuth som skrevs redan 1800-01 är båda mera tragiska och heroiska. I Blödigkeit är det övervunnet, den är, skulle man säga i dag, mera ”cool”.

Ordförklaringar:

< 1 >

Genius – skyddsande

< 3 >

der Einkehr zu – till värdhuset, härbärget, gästabudet där man dricker poesin, skaldemjödet

der Fürsten / Chor – diktarfurstarnas kör – Homeros, Pindaros, Goethes kör

< 4 >

Unser Vater, des Himmels Gott – ”Vår fader Gud i himlen” vore kristet översatt. Hölderlins ””Himmelska” är forntid och Pindaros.

Föregående versioner av dikten (Muth des Dichters och Dichtermuth I och II) har på samma rad Sonst wir jedem den eigenen <Gott?> / Unser Vater, der Sonnengott / Unser Ahne, der Sonnengott d v s Apollon, solens, ljusets och skaldekonstens gud.

< 5 >

Det är KONSTEN som lockar ner en av de Himmelska, villkoret är att vi kommer med ”konst”. Dock själva medför vi händer som är skickade att utöva konsten.

Det trefalt betydelsebärande ”geschickt” – 1) geschickt im Sinne der Begabung und Kunst, 2) schicklich, geziemend im Umgang mit den Himmlischen, 3) schicksalsgerecht, der Wende der Zeit angemessen (Ulrich Gaier, Hölderlin. Eine Einführung. 1993) – finns bara i slutversionen.