DIE WANDERUNG

©Tolkning och kommentarer Erich Schwandt

VANDRINGEN

< 1 >                 10		Lycksaliga Schwaben, min moder, Som likt din glansfullare syster Lombarda på andra sidan, Även korsas av hundra bäckar! Och träd nog, vitblommande och rött Och dunklare vilt, mörklövat grönskande Och alperna i Schweiz kastar också sin skugga De närbelägna på dig; för det är nära härden i huset  Du bor och hör hur därinne  Ur silverne offerskålar Källan forsar, uthälld Av rena händer, när		(12)
< 2 >             20		Av varma strålar berörd Kristallisk is och snöskred som frigjorts Av det lätt stimulerande ljuset Från den snöiga toppen översköljer jorden Med renaste vatten. Därför är Troheten medfödd hos dig. Svårt för att lämna Sin ort har allt som bor nära sitt ursprung. Och dina barn, städerna Vid den vida hägrande sjön, Vid Neckars pilar, vid Rhen, De tycker alla, det finns Ingenstans det var bättre att bo..		(12)
< 3 >         30		Men jag är på väg till Kaukasus! Det surrar av rykten I luften än i dag: Att fria som svalor var diktarna! Det hade förresten Redan i ungdomen någon anförtrott mig, Att i gamla tider Hade föräldrarna då, det tyska släktet, Helt lugnt gett sig iväg på Donaus vågor En sommardag och när de Sökt skugga kommit samman Med solens barn Vid Svarta havet; Och det var inte utan som detta Kallades det Gästvänliga,		(15)
< 4 > 40                   50		För efter en första titt på varandra Nalkades de andra först; sedan satte sig också De våra nyfiket ned under olivträdet. Men när deras dräkter vidrördes Och ingen kunde uppfatta Den andres eget tal, skulle nog  En tvist ha uppstått om inte denna svalka Hade sänkt sig ur grenverket, Som gärna sprider leenden över ansiktet På de stridande, och för en stund Såg de tigande upp, sedan räckte de Hjärtligt handen till varandra. Och snart		(12)
< 5 >               60		Bytte de vapen och alla Kära ägodelar de hade, De bytte också ja-ordet, det var inte oskäligt Som de vänliga fäderna kunde höra På bröllopsjublet från barnen. För ur de heligt sammanvigda Växte ett släkte upp, skönare än allt Som förr eller senare Bar människors namn. Var, Var någonstans lever ni, kära släktingar, Så att vi kan återupprätta förbundet Och minnas de dyra förfäderna?		(12)
< 6 >           70		Där vid de joniska stränderna, under Joniens Träd, på Kaystros slätter, Där tranor som älskar etern Är omslutna av vidsträckta hägrande berg; Där fanns även ni, ni vackraste! eller brukade Öarna som bekransade av vinrankor Var fulla av sång; andra åter bodde Vid Taygetos, vid den mångomtalade Hymettos,  De blomstrade sist; men från Parnassos källa ända till Tmolos Guldglänsande bäckar hördes ljuda En evig sång; så susade Skogarna på den tiden och alla Strängaspelen tillika Som rördes av himmelsk mildhet.		(15)
< 7 > 80                   90		O Homeros land! I mörkröd körsbärsblom eller då Persikorna som du skickat till mig   Börjar grönska på vinberget Och svalan kommer från fjärran och ivrigt tjattrande Bygger sitt hus på mina väggar, i Månaden maj, men också under stjärnorna Minns jag, o Jonien, dig! men människorna Älskar nutiden mest. Därför kom jag Hit för att se er, ni öar, och er, Ni flodernas mynningar, o ni Thetis hallar, Er, ni skogar, och er, molnen kring Ida!		(12)
< 8 >                 100		Men inte tänker jag stanna! Ogin är hon och svår att vinna Den otillgängliga som jag rymde från, min moder. En annan av hennes söner, Rhenfloden, Ville med våld vinna hennes hjärta och försvann, Den tillbakavisade, i fjärran, ingen vet vart. Men så önskar jag inte att gå ifrån Henne, och det är bara för att bjuda er, Ni Greklands gracer, ni himlens Döttrar, som jag har jag kommit till er, Så att Ni, om inte resan är alltför lång, Måtte komma till oss, ljuva väsen!		(12)
< 9 >             110             117		När vindarna blivit mildare Och morgonen skickar kärlekens pilar Till oss som är alltför tåliga Och lätta molnslöjor blommar Över våra blygt nedslagna ögon, Då ska vi säga, varför kommer Ni, chariterna, till oss barbarer? Men himlens tjänande andar Är mirakulösa Liksom allt av gudomlig börd. En dröm blir det för den som vill Smyga sig på och straffar den som Vill bli dess like med våld; Ofta överraskar det en Som knappt hunnit tänka tanken.		(15)

 

 

DIE WANDERUNG – VANDRINGEN

Kommentarer och ordförklaringar

Kommentarer:

Dikten Die Wanderung är triadiskt uppbyggd med nio 12-12-15-radiga strofer.

Den tillhör de första sju ”pindariska hymner” som Friedrich Hölderlin skrev mellan 1798 (efter uppsägningen hos bankirfamiljen Gontard i Frankfurt) och 1802. Dessa börjar med  (Wie wenn am Feiertage…) och slutar med Friedensfeier.

Friedrich Hölderlin skrev utkastet till hymnen i Nürtingen i augusti 1801. Den 12 december 1801 skedde avresan till Bordeaux. Dikten trycktes i tidskriften Flora Teutschlands Töchtern geweiht: Eine Quartalschrift von Freunden und Freundinnen des schönen Geschlechts. Zehnter Jahrgang. Viertes Vierteljahr. Tübingen, 1802. I samma nummer trycktes också elegien Heimkunft och odena Dichterberuf och Stimme des Volks på tillsammans 18 sidor.

En andra tryckning kom i Musen-Almanach für das Jahr 1807. Hölderlin hade redan 1803 lämnat ett korrigerat manus till Leo von Seckendorf (beträffande ändringarna se: Ordförklaringar). I trycket saknas också den avslutande nionde strofen. Den ansågs som stötande eller inte politiskt korrekt, men Hölderlin blev inte tillfrågad.   

Dikten Die Wanderung har tidigare översatts av Aris Fioretos i ”Friedrich Hölderlin. Sånger”. FiB:s lyrikklubb 2002   

Om hemlandet Schwaben

Schwabaren Friedrich Hölderlin (1772-1846) var en tysk smålänning. Sueberna, som kom dit på 300-talet, var ett stamförbund vid gränsen till det romerska imperiet. Langobarderna, som också ingick i förbundet, tågade söderut och grundade Lombardiet. Efter hand förlorade dock Schwaben sin självständighet och är sedan Westfaliska freden politiskt uppdelat. Men kynnet och dialekten känns igen. En smålänning är alltid en smålänning. Så är det också med schwabarna.

Schwabenland finns i dag huvudsakligen kvar som beteckning för en del av befolkningen i delstaterna Bayern och Baden-Württemberg. I Bayern finns det ett ”Bezirk Schwaben” som fungerar både som län (”Regierungsbezirk”) och regionalförbund med Augsburg som länshuvudstad.  

Slår man upp Schwaben i Nationalencyklopedin hittar man ingenting. Mycket har förmodligen rensats ut sedan krigsslutet. Man kan erfara desto mer om man går till gamla lexika och till engelsmännen och amerikanerna, både om europeisk historia och litteraturhistoria.

I de schwabiska utvandringarna, som började efter segern över turkarna utanför Wien 1683, och pågick i mer än hundra år, spelade floden Donau en huvudroll. Den var den stora transportleden för böndernas resor till Ungern, Vojvodina och Rumänien, dit de inbjöds av bl.a. Katarina den stora.

Alperna, vars toppar skymtade i närheten, var ett annat mål för deras längtan. Bergskedjan är vattendelaren mellan Asien-Arkadien och den nordiska rationaliteten. Vandringarna till det romerska och det nu krympande turkiska imperiet var lika viktiga inslag i den schwabiska historien som utvandringen till Amerika var för smålänningarna. De bar också sin hemlängtan med sig.

Det bör man minnas när man läser Hölderlin. Att kalla honom tysk eller sydtysk poet är lika vilseledande som att kalla Moberg eller Lagerkvist för sydostsvenskar. De skrev på svenska men var smålänningar i sitt hjärta. På samma sätt är Hölderlin alltid schwabare och uppfylld av sin längtan bort till och över alperna.

Född i en brytningstid var han förfärad över de nationella utsvävningarna efter den franska revolutionen. Dikten handlar om ett blodsbyte med folken vid Svarta havet, där Asien och Kaukasus framstod som det förlovade landet. 

 

Ordförklaringar:

Suevien– sv. Suebia= Schwaben

3     Lombarda = Lombardiet, it. Lombardia, region i norra Italien, 9,3 milj. inv., huvudort Milano (ty. Mailand)

7   (der Schweiz) – tillägg i trycket, saknas i manuskriptet

Källan brusar– syftar på Donaus källflöde vid Donaueschingen som ligger på östra sidan av Schwarzwald.

Schwer verläßt etc är en melankolisk nästan ironisk beskrivning av hembygdskärleken           

Den hägrande sjön – Bodensjön, som en gång kallades det ”schwabiska havet”.

22  Neckars Weiden ­ syftar inte på gräsmarker (som i Fioretos översättning) utan på pilträden som kantar floden. Jåmför dikten Der Adler (Örnen) där Waide – betesmark – stavas med ai.

28   Frei wie die Schwalben – ett talesätt som fortfarande är levande som t.ex. i uttrycket Frei wie die Schwalben im Wind / am Himmel.

Tankefrihet är ett ledmotiv i Schillers drama Don Carlos: Geben Sie Gedankenfreiheit! (Akt III. 10). Det skrevs 1783-87 och uruppfördes 1787.

Texten till visan Die Gedanken sind frei spreds på sydtyska flygblad 1780 – 1800 men går tillbaka till bondeupproret 1525. Det var en mycket aktuell tanke vid Hölderlins tid. Melodin skrevs dock först senare, omkring 1815.

das deutsche Geschlecht – blev i andra trycket ändrat till: das scharfe Geschlecht – det hårda släktet

34    am Sommertag – blev i andra trycket ändrat till: am strengsten Tag ­               – på den hårdaste, tyngsta dagen

54      Vertauschten das Wort – gav sitt ja till varandra (som målsmän eller giftomän)

Kaystros – flod i Jonien som har sitt utlopp i Efesos-viken. Dianatemplet i staden E. räknades bland världens sju underverk.

Taygetos – bergskedja på Peloponnesos

Hymettos – bergskedja i Attika

Thetis – havsgudinna, mor till Akilles

Ida – berg på mellersta Kreta, där enligt myten Zeus växte upp

101   zu weit  andra trycket ändrat till: zu fern

109       chariterna – tre gudinnor som förknippas med Afrodite somgivare av kroppslig skönhet och diktkonstens beskyddare.

zu Wilden – till oss barbarer var förmodligen det som uppfattades som stötande och ledde till strykning av slutstrofen i den andra tryckningen