UNTER DEN ALPEN GESUNGEN

©Tolkning och kommentarer Erich Schwandt

SJUNGEN NEDANFÖR ALPERNA

	Heliga oskuld, du som är mänskors och   Gudarnas käraste vän, visst får du   Inne och ute sitta vid deras fötter de gamles, som är
5	Mätta av sin förnöjda visdom; för mycket        Gott har mänskan lärt, fastän hon ofta som Viltet ser häpet mot skyn; så rent är inte allt   för dig, du Rena!
10	Se hur ängarnas orena djur gärna Tjänar och tror dig, den stumma skogen läser För dig de urgamla tänkespråken och Bergen lär dig
15	Heliga lagar, och det som ännu den   Store Fadern uppenbart vill få oss Mångerfarna att bli, det får du ensamt Förkunna för oss.
20	Att vara så nära de Himmelska, och Ljuset går över och flod och vind, och Tid ilar före till målet, som ständigt Vakande öga,
	Är det sällaste jag vet eller vill, så Länge ej floden drar upp mig som videt Så att jag sovande och välbevarat måste Följa i vågen.
25	Hemma förblir dock hellre den som i troget Bröst håller livets eld, och fri vill jag vara, så   Länge jag får, att tolka och sjunga er alla, Ni himlens språk!

 

UNTER DEN ALPEN GESUNGEN – SJUNGEN NEDANFÖR ALPERNA

Kommentarer och ordförklaringar:

Kommentarer: 

Mellan januari och april 1801 hade Hölderlin anställning som huslärare hos familjen von Gonzenbach i den schweiziska byn Hauptwil. Byn ligger nära Konstanz, söder om Bodensjön. Det var inte hans första besök i landet. Han hade varit i Zürich 1791 och där besökt filosofen Johann Kaspar Lavater. Men Hauptwil är annorlunda.

”Inför alperna som ligger här på några timmars avstånd” , skriver han till sin vän Landauer, ”står jag fortfarande häpen, jag har faktiskt aldrig upplevt ett sådant intryck, de är som en underbar saga från Moder jords heroiska ungdom och utmanar det gamla blinda kaoset, där de blickar ner och dag och natt lyser solen och måneni det ljusare blåa över den vita snön.”

”Hier in der Unschuld des Lebens, hier unter den silbernen Alpen, soll es mir auch endlich leichter von der Brust gehen”, skriver han den 20 mars till sin broder Carl Gock.

Andra goda tecken var freden i Lunéville som slöts i februari mellan Österrike och Frankrike och väckte stora förhoppningar om en hållbar fred. Kort därpå skrev Hölderlin det första utkastet till hymnen ”Friedensfeier”. Den skrevs förmodligen färdigt1802 eller 1803, men var länge försvunnen tills den slutliga renskriften dök upp i London 1954.

Odet Unter den Alpen gesungen är Friedrich Hölderlins enda sapfiska ode och det enda färdigskrivna från den korta tiden i Hauptwil. Handskriften skickades av Hölderlin till Bernhard Vermehren i Jena i början av april. Dikten kom ut i oktober i samma år i tidskriften Musen-Almanach für das Jahr 1802,  tillsammans med de första fem stroferna av ”Menons Klagen um Diotima”.

Den sapfiska strofen är en fyrradig orimmad strof som består av tre 11-staviga och en 5-stavig versrad.  Versmåttet

’ – ’ – ’ – – ’ – ’ –

’ – ’ – ’ – – ’ – ’ –

’ – ’ – ’ – – ’ – ’ – 

’ – – ’ –  

är mycket regelbundet. Det kan för att kunna uttrycka sig så tydligt som möjligt leda till ordpar och andra preciseringar: Menschen und Götter, Strom und Wind är några exempel. Tonen som verkar ironisk ibland kan också avspegla oskulden hos de två flickor som han undervisade (Gonzenbachs yngre systrar). Men bekännelsens naivitet är otvivelaktigt hans egen.

Assonanser förekommer i den första strofen:

                      Heilige Unschuld, du der Menschen und der

                      Götter Liebste, Vertrauteste, du magst im

                      Hause oder draußen ihnen zu Füßen

                                                                 Sizen, den Alten,

 

men blir sedan allt mer sporadiskta. Ett av dessa exempel finns i tredje strofen, rad 9–10:

                      Siehe! das rauhe Thier …

                      Dient und trauet es dir, …

Ordförklaringar:

Rad

5                    das rauhe Tier – det grova, sträva, tarvliga, enkla djuret

26                  Göttliches – gnistan = livets princip, själen, elden (J. C. Cooper)