ANDENKEN
©Tolkning och kommentarer Erich SchwandtMINNE
<1>
Nordostan blåser,
För mig den bästa
Av vindar, då eldig dådlust
Och en snabb seglats han utlovar skepparna.
Men gå nu, gå och hälsa
Den sköna Garonne,
Och trädgårdarna i Bordeaux
Där längs den branta brinken
Stigen går fram och en bäck
Sig störtar i flodens djup, men över den
Spanar ett ädelt par
Ekar och silverpopplar;
<2>
Jag minns detta väl och hur
Almskogen breder sina
Vingar ut, över kvarn´,
Men på gården växer ett fikonträd.
På söndagarna går
De bruna kvinnorna där
Ut på sidenlent golv
I månaden mars,
När dagen och natten är lika,
Och över långsamma stigar,
Tunga av gyllene drömmar
Sövande vindar drar.
<3>
Men räck mig då
En av er den doftande bägarn,
Bräddfylld av dunkelt ljus,
Så jag finge ro; ty sött vore det
Att slumra bland skuggor.
Att vara
Själlös av dödliga
Tankar är inte bra. Bra
Är att föra samtal och tala
Efter sitt hjärta, att höra mycket
Om kärlekens dagar,
Och hjältedåden som sker.
<4>
Men var är vännerna? Bellarmin
Med sin färdkamrat? Somliga
Är skygga för att gå till källan;
Men rikedomen börjar
I havet. De
Samlar som målare
Allt som är vackert på jorden och försmår
Det bevingade kriget ej, och
Att bo ensamma, i långa år, under
Den avlövade masten, där natten aldrig glänser
Av fester i staden,
Ej heller av strängaspel och allmogens danser.
<5>
Men nu är det till indierna
Som männen har gått,
Där vid den blåsiga udden
Vid vinbergen, som
Dordogne kommer ner från,
Och tillsammans med den präktiga
Garonne mynnar ut
I en havsbred ström. Men det är havet
Som tar och skänker oss minnen,
Så fäster ock kärleken flitigt vår blick,
Men det som blir kvar stiftar diktarna.
ANDENKEN – MINNE
Kommentarer och ordförklaringar
Kommentarer
Hölderlins dikt „Andenken” skrevs efter hemkomsten från Bordeaux, mellan 1802 och våren 1805, med andra ord efter att Friedrich Hölderlin hade drabbats av budskapet om Susette Gontards död i Frankfurt, den 22 juni 1802.
Dikten trycktes av Leo von Seckendorf i dennes „Musenalmanach für das Jahr 1808” (Regensburg 1807) s 128–130.
Den består av fem strofer. Det syns tydligt att de första stroferna hör ihop, liksom de två sista. Den mellersta strofen står för sig själv. Så är det första partiet tillägnat landskapet och kvinnorna, dit även floderna kan hänföras (la Garonne, la Dordogne – die Garonne, die Dordogne) och det tredje partiet männen, vännerna och det hägrande äventyret. Mittpartiet är diktarens monolog och det enda där ordet Ich – jag förekommer.
Tredelningen kan med tanke på Hölderlins teori om ”tonernas växling” rubriceras som naiv, idealisk och heroisk. Men i sin tolkning pekade Michael Franz (i Friedrich Hölderlin. Text + Kritik, Sonderband VII/1996, s. 196) också på tidsdimensionerna dåtid, nutid och framtid och hur den förutsedda framtiden bygger på minnesbilder ur det förflutna. Det är den enda kvarlevan av den ”triadiska” uppbyggnaden som annars behärskar de sena sångerna, och kan kanske också ses som ett försök av Hölderlin att göra sig fri från de antika förebilderna.
Heidegger har i sin tolkning av dikten betecknat den som eine Fuge des aber då han skrev "’Andenken‘ ist eine einzige in sich gefugte Fuge des aber, die das Wort des Rätsels nennt (...)". Detta aber – ”men” – som förekommer sju gånger i texten binder samman en dialogisk struktur av frågor och svar, en berättande lyrisk framställning som också präglar ”Mnemosyne”, som är den andra stora dikten om Minnet som Hölderlin skrivit.
Några ord om Bordeaux, med gammaldags stavning Bourdeaux. Det var vid tiden för Hölderlins besök den tredje största staden i Frankrike (efter Paris och Marseille). Här passerar pilgrimsvägen till Santiago di Compostela som den heliga Birgitta hade vandrat en gång. Den är numera förklarad till ett Världsarv. Av de 69 skyddade platserna ligger 16 i landskapet Aquitaine och tre i Bordeaux.
Staden ligger vid Garonne som mynnar ut i Gironde några kilometer norr därom. Gironde är ett s.k. estuarium – en trattformig flodmynning av väldiga mått. Den är hälften så lång som Kalmarsund och av samma medelbredd (10-15 km). Tidvattenskillnaden är två meter och gör att floderna ibland kan synas ändra riktning och gå baklänges upp.
Tidigare översättningar:
Johannes Edfelt. ”Hågkomst” (Stroferna 1–3): Tolkningar. Albert Bonnier. Stockholm 1940
Aris Fioretos. ”Åminnelse”: Friedrich Hölderlin. Sånger. FiB:s lyrikklubb. 2002
Tonsättningar:
Hanns Eisler (1898-1962), skriven i USA 1943. Eisler utvisades som kommunist till DDR 1948 där han komponerade den östtyska nationalsången.
Ordförklaringar:
Strof<1> Der Nordost – Nordostan blåser mot sydväst. Den kommer från Tyskland till sydvästra Frankrike och ger sjöfararna förlig vind över södra Atlanten, där de västindiska öarna ligger (jämför 4:e strofen).”feurigen Geist” kan översättas med brinnande ande (som ger bibliska associationer) eller eldig håg, jag har valt ”eldig dådlust ;
”gute Fahrt” betyder inte ”god eller trevlig resa” i sjöfarten utan en ”snabb seglats”.
Garonne rinner upp i Pyreneerna och flyter 57,5 mil norrut. Efter Bordeaux mynnar den ut i den ”havsbreda” Gironde och sedan Biscayabukten.Tidvattenskillnaden är ännu två meter i Bordeaux fastän det ligger 7 mil inåt land.
Bäcken som störtar sig i en flod kan symbolisera en förening som bevittnas av det ”ädla paret” högre upp på land. Att ”ekar och silverpopplar” står i plural kan möjligen tolkas som trädrader. För D E Sattler kan ”silverpopplar”dock även syfta på diktaren Friedrich Gottlieb Klopstock (1724 – mars 1803). Klopstock hade hyllat honom, som Sattler skrivit, efter utgivningen av det första bandet av HYPERION med de entusiastiska raderna: 'Ich will in der Silberpappel Kühle mich bergen, will tanzen sehen vor mir den Jüngling, das Mädchen mit ihm. Ich will mich der Siegenden freun’ (Ur: ”Freud und Leid”)
<2>
”Noch denket das mir wohl” i den första raden är en sydtysk vändning som anspelar på diktens titel ”Andenken”. Edfeldt har översatt (i Hågkomst) ”Ännu minns jag det med välbehag”. Fioretos (i Åminnelse) ”Ännu minns jag detta med glädje”. Den opersonliga fogningen ”Es denkt mir” förklaras i Deutsches Wörterbuch av Jacob och Wilhelm Grimm, bd 2, som ich erinnere mich, habe die Erinnerung davon, här väl: ”jag ser det ännu tydligt framför mig”.
ein Feigenbaum – Fikonträd förekommer, förutom i denna dikt, bara i ”Mnemosyne”. Enligt Michael Franz har Hölderlin hittat tropen vid en översättning av Euripides skildring av Semeles grav som hennes far Kadmos, kungen av Tebe, kringgärdade med en mur. Hölderlin omtolkade den till ett fikonträd för att symbolisera den älskades ingång till underjorden.
”Die braunen Frauen daselbst” innebär två svårigheter. Att översätta ”braun” med ”brun” skulle kunna leda till Afrika. Ett alternativ kan vara ”olivbruna” eller ”solbrända” och jag valde först ”brunhyade”. Sedan blev det ”bruna” i alla fall. Den andra svårigheten är ordet daselbst som inte syftar på kvinnorna (som i Fioretos´ ”kvinnorna själva”) utan på platsen. Daselbst =ebendort betyder alltså ”där, därstädes eller sammanstädes.
”på sidenlent golv” heter på tyska ”auf seidenen Boden”. Ackusativändelsen signalerar riktningen = ”ut på” det blankslitna tröskgolvet i eller utanför kvarnen där säden tröskades med slagor på hösten innan den maldes. Observera också att vårdagjämningen alltid inföll i fastetiden då det egentligen var förbjudet att dansa. Den revolutionskalender som gällde i den Franska republiken mellan 1793 och 1805 hade dock avskaffat helg- och söndagar vilket kvinnorna utnyttjade.
Tolkningen Boden = [trösk]golvet (istället för ”marken”) relaterar till männens ensamhet på skeppsgolvet i den fjärde strofen men också till slutet av andra strofen i dikten ”Das Nächste Beste”. Såväl Edfelt som Fioretos har gjort tolkningen ”sidenmjuk mark”.
<3>
(rad 5) unter Schatten betyder ”bland skuggor” (dvs i dödsriket), inte ”i skuggan” (im Schatten) som hos Edfelt och Fioretos.
Nicht ist es gut / Seellos von sterblichen / Gedanken zu seyn. Doch gut / osv. Meningen står exakt i mitten av dikten och är mycket starkt betonad. Trycket ligger på alla betydelsebärande ord. Vissa tolkningar (D E Sattler, Michael Franz) ser här också en allitteration (ett uddrim), som t.ex. i sterblichen / Gedanken, på initialerna S. G., dvs. Susette Goddard som dog den 22/6 1802, efter hans återkomst från Bordeaux
Des Herzens Meinung. Grundbetydelsen är naturligtvis ”ehrlich sagen, was man denkt” som också motsvaras av ett giltigt svenskt talesätt: ”att säga / Sitt hjärtas mening”. Men i vännernas krets är det kanske en annan öppenhet som avses, nämligen ”att säga det som hjärtat är fullt av”. Jag översätter: ”att tala / efter sitt hjärta”.
Jämför också fortsättningen: zu hören viel / Von Tagen der Lieb´, (…)
<4>
Wo aber sind die Freunde? syftar på Bellarmin och Hyperion i brevromanen med samma namn, vars handling slutade våren 1773. Behåll det i minnet tills vi kommer till femte strofen. För våren 1777, händelsevis den 22 mars, avseglade markisen de Lafayette härifrån för att delta i det amerikanska frihetskriget som hade startat 1776 med The Declaration of Independence. Benjamin Franklin som var deras talesman i Paris hade fått kungen, Ludvid XVI, med på sin sida och det var också i Versailles som freden med England undertecknades 1783. Lafayette överlevde revolutionen och slutade som general över en av revolutionsarmeerna.
(Es beginnet nemlich der Reichtum / Im Meere. …) nemlich:
nemelïche „um es ausdrücklich zu nennen”, är besläktat med
fht.namolïh „mit Namen genannt”.
Den geflügelten Krieg syftar på segelfartygen som jagar och kapar varandra.
<5>
zu den Indiern avser invånarna på de västindiska öarna som ligger i vindriktningen.
an der luftigen Spiz´ – ”die Spitze der Dordogne”, fr. Bec d´Ambés är den smala landtungan vid mynningen där la Dordogne liksom bakifrån förenar sig med la Garonne som strax mynnar ut i la Gironde.
Was bleibet aber, … kan väl tolkas som ”det bestående minnet” och anknyter till Andenken som är diktens titel.