UND MITZUFÜHLEN DAS LEBEN . . .

©Tolkning och kommentar Erich Schwandt

OCH ATT HA MEDKÄNSLA MED LIVET …

Och att ha medkänsla med livet

För halvgudar och patriarkerna då de sitter

Till doms. Men det är inte överallt

Just dem som det gäller, utan livet nynnande hett, även

med ekon av skuggor

Som i en brännpunkt

Samlat. Gyllene öken. Eller välunderhållet som eldstålet på den

livsvarma

Härden, då natten slår gnistor ur dagens slipade

Ädelstenar, och ett strängaspel ljuder ännu

Vid gryningen. Mot havet hän visslar

Skotten från jakten. Egyptiskan, barbröstad, sitter dock

Alltid sjungande, med giktbrutna leder av mödan

I skogen, vid elden. Rätt samvete betydande

För molnen och sjöarna på vår planet

Forsar då en bäck förbi i Skottland

Som vid Lombardas sjö. Gossar leker så

Med det pärlfriska livets vana omkring mästarnas

Eller likens gestalter, eller det brusar så omkring tornens krön av

Fridsamma svalors skrin.

Nej sannerligen dagen

Bildar inga

Människoformer. Men primo

En gammal tanke. Vetenskap

Elysium.

och förlorad kärlek

Till turneringar hästar, skygga och svettiga

UND MITZUFÜHLEN DAS LEBEN – OCH ATT LEVA SIG IN I LIVET

Kommentarer och ordförklaringar

Kommentarer

Den som är uppvuxen i rockåldern kan förstås uppfatta många dikter av Hölderlin som en ”flume ride”, där bilderna blixtrar förbi. Läsaren tappar sammanhanget. Det gjorde poeten och förre Lyrikvännen-redaktören Jenny Tunedal i sin recension av Fioretos Hölderlin-tolkningar 2002.

Förvisso är också den oavslutade dikten full av gåtor och anspelningar. Den är förmodligen skriven mellan 1802, då Friedrich Hölderlin återkom från Bordeaux, och 1805/06.

Om man ser den som en tillbakablick på hans korta liv – han var bara 32 år gammal 1802 – en summering och en besvärjelse om en återkomst av hans förlorade kärlek och livskraft, kan den också infogas i temat Minnet som dikterna Andenken och Die Nymphe Mnemosyne och de stora fragmenten Heimath, Das Nächste Beste och Colomb.

De inledande raderna talar om hans längtan efter det ”nynnande heta” livet, den helt fokuserade tillvaron, då natten kunde slå ”Funken aus geschliffenem Gestein des Tages” – gnistor ur dagens slipade ädelstenar, och dikten – ”ein Saitenspiel” – ännu ljuder på morgonen.

”Gegen das Meer zischt / Der Knall der Jagd” – det var i Bordeaux som han första gången såg havet. Hans forna vänner hade gett sig ut på jakt i sjökriget, själv hade han också längtat efter att bli en sjösjälte. Men verbet ”zischen” kommer från bibelstudierna, och pekar redan mot nästa rad.

”Zischen” är hämtat från Jesaia 7:18 ”Zu der Zeit wird der Herr zischen der Fliege am Ende der Wasser in Ägypten”. Nyare bibelöversättningar har ”locka”, men jag föredrar Fjellstedts utgåva av Carl XIIs bibel som skriver ”vissla”: ”Ty på den tiden skall HERRen hwißla till flugorna vid ändan på Egypti elfver, och till bin i Assurs land”.

”die Ägypterin … ” är, enligt D E Sattler i i avsnittet ”Wortkunst”

(www.hoelderlin.de/materialien/html/clavis-23.html), en kondenserad återgivning av Jeremias hånfulla ord i 46:11 om jungfrun som till ingen nytta skaffade sig salva (balsam) från det fruktbara Gilead, som i Fjellstedts utgåva lyder: ”Gack upp till Gilead, och hemta salfva, du jungfru, dotter utur Egypten; men det är fåfängt, du varder icke helbrägda.”

Gilead, som var berömt för sina odlingar och sin balsam, låg öster om Jordanfloden, i nuvarande norra Jordanien.

Att Hölderlin såg naturens vatten som en helande kraft, finns det många belägg för. Han har också tidigare beskrivit Lombardiet, som genomkorsas av många hundra bäckar, som hembygden Schwabens syster (se dikten Die Wanderung). Skottland kan syfta på Coleridge och andra romantiker.

Fastän Sattler är kritisk mot tolkningen ”Wissenschaft, Elysium” i Hölderlins handskrift, har de pessimistiska slutorden ändå en gripande sprängkraft.