EPIGRAMME aus der Frankfurter Zeit 1796–98
@Erich Schwandt. Tolkning och kommentarerEPIGRAM FRÅN TIDEN I FRANKFURT 1796–98
Inledande kommentar:
Medan aforismer kan beskrivas som kärnfulla reflexioner, ofta i form av tänkespråk där motsatser ställs mot varandra, är epigrammen korthuggna, ofta satiriska dikter med en direktare udd. De kan jämföras med inskrifter som ska läsas i förbigående. Som typexempel kan nämnas graffitin i den berlinska stadsdelen Kreuzberg som löd ”Rheinländer raus, Ausländer rein”.
Epigrammatiska dikter och slagord har funnits sedan antiken. De upplevde
en höjdpunkt i Tyskland under 17–1800-talet och återkom på 1900-talet i den amerikanska poesin med Ezra Pound som ett av de ledande namnen.
De följande exemplen är hämtade, dels ur Hölderlins manuskript och dels, ur de poesisamlingar som utkom under hans livstid. Några av dessa dikter publicerade Hölderlin under eget namn, för andra, av mera privat karaktär, använde han pseudonymen ”Hilmar” eller ”Hillmar”.
Det skall ni veta! Apollon har blivit tidningsmurvlarnas gud
Och hans anhängare alla som troget berättar faktum för honom
DIE BESCHREIBENDE POËSIE
Wißt! Apoll ist der Gott der Zeitungsschreiber geworden
Und sein Mann ist, wer ihm treulich das Factum erzählt.
Große Stuttgarter Ausgabe (StA) Band 1, S. 229
ADVOCATUS DIABOLI
Djupt i hjärtat hatar jag packet av despoter och präster
Men ännu mer geniet, som slår sig samman med det.
ADVOCATUS DIABOLI
Tief im Herzen haß ich den Troß der Despoten und Pfaffen
Aber noch mehr das Genie, macht es gemein sich damit.
StA, Band 1, S. 229
DE FÖRTRÄFFLIGA
Käraste bröder! vad ni än gör, bli inte förträffliga.
Hedra er lott och tål att vara klåpare på jorden;
Går bara huvudet före, så följer ock svansen med,
Och då är den klassiska tiden för tyska poeter slut.
DIE VORTREFLICHEN
Lieben Brüder! versucht es nur nicht, vortreflich zu werden
Ehrt das Schiksaal und tragts, Stümper auf Erden zu seyn;
Denn ist Einmal der Kopf voran, so folget der Schweif auch
Und die klassische Zeit deutscher Poëten ist aus.
StA, Band 1, S. 229.
FALSK POPULARITET
O vilken människokännare! han gör sig barnslig med barnen
Men trädet och barnet söker det som är högre än det.
O der Menschenkenner! er stellt sich kindisch mit Kindern
Aber der Baum und das Kind suchet, was über ihm ist.
StA, Band 1, S. 229
––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
PUBLICERADE EPIGRAM
Källa: Taschenbuch für Frauenzimmer von Bildung. auf das Jahr 1799.
Utg. av Christian Ludwig Neuffer. Stuttgart: Steinkopf. 1799
DET OFÖRLÅTLIGA
Om ni sviker en vän, om ni smädar konstnären,
Och ser lågt och vulgärt på det som var djupare menat,
Gud förlåter er det, bara ni aldrig
Stör friden för de älskande.
DAS UNVERZEIHLICHE
Wenn ihr Freunde vergeßt, wenn ihr den Künstler höhnt,
Und den tieferen Geist klein und gemein versteht,
Gott vergiebt es, doch stört nur
Nie den Frieden der Liebenden.
Hillmar
FÖRR OCH NU
I yngre dagar var jag glad på morgonen,
På kvällen grät jag; nu, då jag är äldre,
Börjar jag dagen med tvivel, medan
Dess slut är heligt och muntert för mig.
EHMALS UND JETZT
In jüngern Tagen war ich des Morgens froh,
Des Abends weint´ ich; jetzt, da ich älter bin,
Beginn´ ich zweifelnd meinen Tag, doch
Heilig und heiter ist mir sein Ende.
Hölderlin
DE ÄLSKANDE
Vi ville gå skilda vägar, tyckte det bäst och klokt;
Då vi gjorde det, varför skrämmer det oss som ett mord?
Ack, vi känner oss föga,
Ty det råder en gud inom oss .
DIE LIEBENDEN
Trennen wollten wir uns, wähnten es klug und gut;
Da wir´s thaten, warum schröckt uns wie Mord die That?
Ach, wir kennen uns wenig,
Denn es waltet ein Gott in uns.
Hillmar
LEVNADSBANA
Min ande strävade högt, men kärleken drog
Strax ner den; Sorgen böjer den tyngre;
Så genomlöper jag livets
Båge och återgår till platsen jag kom från.
LEBENSLAUF
Hochauf strebte mein Geist, aber die Liebe zog
Bald ihn nieder; Das Leid beugt ihn gewaltiger;
So durchlauf ich des Lebens
Bogen und kehre, woher ich kam.
Hölderlin
DEN GODA TRON
Sköna liv du ligger sjukt och mitt hjärta är
Trött av gråten, och redan har fruktan vaknat i mig;
Likväl, likväl kan jag inte tro
Att du kan dö, så länge som du älskar.
DER GUTE GLAUBE
Schönes Leben, du liegst krank und das Herz ist mir
Müd vom Weinen, und schon dämmert die Furcht in mir
Doch, doch kann ich nicht glauben,
Daß du sterbest, so lang du liebst.
Hillmar
TILL DE UNGA POETERNA
Käraste bröder! Kanske mognar vår konst
Då den, på ynglingavis, redan så länge har jäst,
Snart till skönhetens stillhet;
Var bara fromma, som greken var.
Älska gudarna och var vän med de dödliga!
Hata ruset och frosten! Predika eller beskriv ej!
Om mästaren oroar er,
Fråga den stora Naturen till råds.
AN DIE JUNGEN DICHTER
Lieben Brüder! Es reift unsere Kunst vielleicht,
Da, dem Jünglinge gleich, lange sie schon gegährt,
Bald zur Stille der Schönheit;
Seyd nur fromm, wie der Grieche war.
Liebt die Götter und denkt freundlich der Sterblichen!
Haßt den Rausch und den Frost! Lehret und beschreibet nicht!
Wenn der Meister euch ängstigt,
Fragt die grosse Natur um Rath.
Hölderlin