KOLOMB

Kolomb

< 1 >

Ville jag vara en av hjältarna

Och finge fritt, med fåraherdens röst eller en hessares,

På dennes infödda dialekt, bekänna det

Så var det en sjöhjälte. Att få något att göra nämligen

Så att ingenting går till spillo, är det vänligastesom

Bland alla – –

–

Fast bostad och ordning, helt uppenbart,

Torr skönhet att lära sig och gestalter

I sanden, kärlen brända

Av natt och eld, fulla av bilder, renslipad

Kikare, hög bildning, nämligen för livet

–

och det är nödvändigt

Att fråga himlen.

< 2 >

Men om du nämner dem

Anson och Gama och Filibustier, och Aeneas

Och Doria, Jason, Chirons

Lärjungar, i Megaras berghålor, och

I det skälvande regnet i grottan utformade sig

Som på det välstämda strängaspelet en människobild

Av intryck från skogen, och tempelriddarna som farit

Till Jerusalem: Bouillon, Rinaldo, Bougainville

–

Det är ett väldigt antal

Men väldigast är de själva

Och förstummar

Männen.

< 3 > 30

Ändå

–

Vill jag till Genua och

Fråga mig fram till Kolumbus hus

Där han, som om

Det var ett gudomligt under

I människosläktet,

Hade bott i sin blida ungdom.

Väsentligen vänder

Man dock bladen, som en

Vandrande bildförsäljare som står

Utanför kornboden, kanske från Sicilien

Och visar bilder från länderna

Också de stora

Och besjunger världens prakt,

< 4 >

eftersom det är

Mig du frågar

Så länge mitt hjärta

Håller kommer det att gå

Efter konstens regler.

–

som på torget då

Kolumbus ser en karta av världen

–

Men stiger ombord

–

ils crient rapport, ils ferment maison

’tu es un saisrien’

–

< 5 >

Ett knotande var det, otåligt, ty

Genom några få småsaker

Förstämd liksom av snö var

Klockan som

Man ringer i

Till kvällsvarden.

Jorden vred och rusade medan de skriade

Manna och bröd från ovan

Med profetior och

Stort väsen med böner om nåd.

Beklämd blir för denna brist

På tålamod och stillhet min domare och skyddsgud

Ty människor är vi

Och de trodde de var munkar.

< 6 > 75

Och en, som talare

Uppträdde inför oss som pastor

I blå rock

entière personne content de son

âme difficultés connaissance

rapport tire

Kom forsa in, ni bäckar

Av kärlek och

Guds nåd och

Lycka att ensam

Begripa krafter, o ni bilder

Från ungdomen, – när i Genua då

Jordkretsen,

Med våld inför mina ögon,

Sömngivande liksom av koncentrerade vallmodroppar

Visade sig för mig

< 7 >

100

105

Dock bort därifrån,så att

Vi kom i väg,

Ropade således

På kamraterna

Mäktigt befallande Havsgudens stämma,

Den rena, på vilken

Heroer kan höra, om de hamnade rätt

Eller inte.

–

Här är plats lämnad i manuskriptet för stroferna 8, 9 och 10)

< 11 >

110

115

–

Det är du fullkomlig i din skönhet apocalyptica

–

lui a les pleures

moments tirees hautes sommeils. Skepparen

Kolumbus dock åt sidan

Och suckade tillsammans, under timmen

Efter dagens hetta.

< 12 > 120

125

130

135

De såg nu,

–

Det var nämligen många

Av de sköna öarna,

–

så att

–

Med Lissabon

–

Och Genua delade;

< 13 >

140

145

150

För ensam kan

Ingen av de himmelska bära rikedomen,

Ingen enda; nog kan en halvgud

Tänja på

–

sin harnesk men för den högste

Är denna gärning nästan

Alltför ringa då solen skiner

Och månen,

Därför också

–

så

–

< 14 >

155

160

Ty ofta, när

Det blir för ensamt för de

Himmelska för att de ska

Själva hålla samman

–

– eller jorden; ty alltför rent är

Antingen

–

< 15 > 165

170

175

180

Men sedan

–

spåren av gammal ordning och ärbarhet.

–

KOLOMB – KOLOMB

Kommentarer och ordförklaringar

Kommentarer:

Hölderlin hyste redan i ungdomen en stor beundran för Kolumbus. Sina planer på en hyllningsdikt nämner han första gången i ett brev 1789 till vännen Neuffer. Då var han 19 år gammal. 1802, efter vistelsen i Bordeaux och sitt första möte med havet, tog han upp temat igen. Napoleons besök i Mainz i september 1804 och det efterföljande sjöslaget vid Trafalgar i oktober 1805, då Nelson dog, kan också ha varit bidragande, liksom anspelningarna på Pindaros som han tog upp igen i maj samma år. Detta har lett Dietrich Uffhausen (HBG 1988) till antagandet att Hölderlin arbetade på utkastet till ”Kolomb” under sin andra vistelse i Homburg som sträckte sig från slutet av 1804 till 1805/06. Dateringen är senare än man tidigare trott.

Denna översättning bygger i huvudsak på Uffhausens kritiska granskning av handskriften i det så kallade ”Homburger Folioheft”, sidorna 77 – 82. I Uffhausens tolkning är dikten triadiskt upplagt på 15 strofer med i princip 15-14-16 versrader per triad. Mest genomförda är de två första triaderna. Men konturerna är så tydliga att ”Kolomb” av Uffhausen anses vara det enda utkastet bland Hölderlins sena diktverk som har en genomarbetat strofisk uppbyggnad. Några få avsteg har dock gjorts, som rad 8–10 och 40-45, där den hypotetiska ordföljden som Uffhausen föreslår är svårtolkad.

Dikten skiljer sig såsom helhet markant från tidigare kända fragment, så även från den fragmentariska version, som Michael Hamburger utgick ifrån i sin tolkning till engelska. Handskriften visar ett diktverk under arbete. Vissa dikter är nedskrivna i ett svep. I andra, såsom denna, är förverkligandet en lång process som kan börja med enstaka rader eller fraser som först så småningom sätts samman till en helhet. Maieutiska arbetsnotiser i marginalen vittnar, som termen säger i Sokrates anda, om ett dialogiskt sökande i födslovåndorna och inte, som många tidigare antog, om ett förvirrat sinne.

Härigenom förtydligas slutligen också Hölderlins alltmer ambivalenta hållning till kristendomen som präglar flera av hans sena dikter. Intressant att iaktta i dessa hans sena stora hymner är också den ”mångstämmighet” som Erika Schellenberger-Diederich har noterat, ”ein gleichberechtigtes Nebeneinander von Versen festzustellen, die manchmal wie Sprechtexte für verschiedene Rollen wirken”.

Foliohäftet beslagtogs efter Hölderlins insjuknande 1807, det bedömdes vara farligt för hälsan, och överlämnades i moderns förvar. Det publicerades först i mitten på 1970-talet och har varit föremål för djupgående textkritiska analyser, bland annat av Uffhausen och D E Sattler (FHA band 7-8)

Samma tema exponerar Hölderlin även ännu mera kritikt i utkastet Timian där han talar om förstörelsen av ”die heilige Wildniß” och uppdelningen av världen i koloniala intressesfärer, händelser som tydligt visar ”Weß Geist Kind / Die Abendländischen seien”.

Ordförklaringar:

Kolomb = Columbus, Christofer,ital.Cristoforo Colombo (1451 – 1506)

Rad

2 ”mit det Stimme / des Schäfers” – med fåraherdens = folkets röst

4 ”ein Seeheld” – en havets eller en sjöhjälte

17 Anson– Lord Anson (1697 – 1762), brit. Sjömilitär som gjorde en omskriven världsomsegling på fyra år

Gama – Vasco da Gama (1469 –1524), portugisisk upptäcktsresande som upptäckte sjövägen till Indien,

Aeneas – sagohjälte från Troja som flydde över haven och blev stamfar till Romulus

18 Doria – Andrea Doria (1468 – 1560), italiensk sjöhjälte som befriade Genua från fransmännen och blev general i den genuesiska flottan

Jason – antik grekisk sagohjälte

Chiron – vis kentaur, lärare åt flera heroer, bland annat Akilles.

23 Bouillon – Gottfried av Bouillon (ca 1060 – 1100) ledare i första korståget

Rinaldo – hjälten i den populära romanen om ”Rövarhövdingen Rinaldo Rinaldini” (publ. 1797-1800) av Christian August Vulpius, bror till Goethes hustru Christiane Vulpius

Bougainville – Louis Antoine de Bougainville (1729-1811), fransk kolonisatör och världsomseglare vars reseberättelse kom ut 1771.

I handskriften står vid sidan om titeln flera heroer antecknade: Mahomed (Muhammed, stavningen efter Voltaires pjäs ”Mahomet”), Barbarossa, Demetrius Poliorcetes (332–283 f. Kr.) kung av Makedonien, omskriven av Plutarchos vars biografier var populära i renässansens bildningsprogram, Peter den Store med flera

63 ”Von wengen geringen Dingen / Verstimmt wie vom Schnee” – De kristna prästernas lamentationer kan tolkas som en kontrast till den antika världen som gör att

72 ”min domare och skyddsgud” = Hölderlins skyddsgud, förmodligen Apollon, blir beklämd i motsats till nattvardsgästerna (Carl-Göran Ekerwalds anmärkning, som även tolkar ”snön” som doktriner, lärosatser, gester, formler – alla dessa ”några få småsaker”, korstecknet, knäfallet, knäppta händer.

78-80 ++ ”hela personen nöjd och belåten med sin själ svårigheter bekantskap …” – det är det självbelåtna som Hölderlin hånar, prästerna vet ju bäst och har sitt på det torra

89 kurzgefaßtem Mohngeist gleich – förmodligen Laudanum, en gammal benämning på extrakt av opium och beredningar därav, ett vanligt men beroendeskapande sömnmedel till långt fram på 1800-talet. Uppfunnet av Paracelsus på 1500-talet

Havsguden – Poseidon

112 ”Das bist du ganz in deiner Schönheit apocalytica”– den Nya världen, uppenbarelsen av Amerika som nu blir avtäckt – ”apokalyptiserat” (Carl Göran Ekerwalds kommentar)

”lui a les pleures / moments tirees hautes sommeils” –

119 ff En hypostas är en av den kristna gudens former. I kristendomen räknades ursprungligen bara en form:

Fadern. Den romersk-katolska kyrkan lade år 1054 till (se Filioquestriden): Sonen, som är gud i form av Jesus Kristus. När Anden tillkommit hade man det man kallar Treenigheten.

143 das Tagslicht scheinet, struket i ms: ”die Sonne”

170 die Spuren der alten Zucht – spåren av den gamla ordningen – är ett citat av Hölderlins egen kommentar till Pindaros-fragmentet ”Die Asyle”. Ett av de sällsynta tillfällendå en dubbelöversättning syntes vara befogad.